Äntligen färdig

Nu är dotterns Brimar-kofta avmaskad och klar så när som på knappbanden.

Det var verkligen inget roligt mönster, utan det var krångligt skrivet och ibland stämde inte maskantalet med verkligheten hur många gånger jag än fick repa upp, så jag har fått räkna om och göra minskningar där det egentligen inte skulle vara några (enligt mönstret i alla fall).
Är glad att den är avmaskad så att jag kan lägga den till handlingarna.

Jag brukar fukta upp plagg jag stickar i ull med hjälp av en sprayflaska och sen brukar jag pressa dem under en tunn kökshandduk med hjälp av strykjärnet som är inställt på "ull", så jag gjorde även så denna gång men nu brändes både kökshandduken och koftan.

När jag senare flyttade på strykjärnet ramlade bottenplattan ur själva strykjärnet så jag antar att något hänt med det under tiden sedan jag sist använde det, för så varmt borde det inte ha blivit om det varit helt.

I alla fall så blev jag faktiskt riktigt gråtfärdig då jag såg det brända partiet (som såklart också var på framsidan koftan) men efter att ha fått tips på hur jag skulle få bort åtminstone en del av det brända så har faktiskt fläcken bleknat sedan igår. Det känns inte helt hopplöst längre och jag vill inte kasta den i soporna heller.

Alla trådar är dessutom fästa på den (tro mig, det var många) så bara knappbanden kommer så är den redo att användas.

Det här var första gången jag stickade och klippte i plagget. Läskigt, men lättsamt och inte alls så svårt som jag trott. Det kommer jag göra fler gånger.

..:: Brimar ::..

Garn: Léttlopi

Stickor: 4,5 mm

Mönster: Brimar som finns tillgängligt på Ravelry

Jag stickade koftan i storlek 4 så den är fortfarande lite för stor för dottern som blir tre år i april, men jag kan tänka mig att den kommer vara riktigt varm och passa perfekt som ytterplagg när solen börjar värma och snön smälter.

Jag gjorde lite ändringar i själva mönstret, bland annat gjorde jag muddarna enfärgade (i mönstret använder man två färger) och ärmarna fick bli utan mönsterbårder.