B o v v e

Jag försöker sålla mellan saker som måste göras för att inte tappa det helt igen. För det mesta går det bra, men ibland vill jag bara sätta mig ned och gråta.
Jag är väldigt trött på att känna mig trött.

Jag jobbar igen, 60% och har fått andra arbetsuppgifter vilket känns skönt. Det är enklare nu men jag kan fortfarande komma på mig själv att stressa så jag blir helt slut i huvudet.
Det hjälper ju inte att bli stressad, såklart, men det är ett svårt mönster att bryta.

Storebror går skolan igen, inte heldagar ännu, men betydligt mycket mer än vad han gjorde för ett år sedan vilket jag är tacksam för.
Visst finns det fortfarande dåliga dagar men de kommer allt mer sällan och blir allt mindre katastrofartade då de händer.
Jag minns att jag för lite mer än ett år sedan längtade tills en dag jag kunde säga att "Kommer ni ihåg hur jobbigt det var då, men hur bra allt är nu?". Nu kan jag faktiskt säga det. Det var fruktansvärt för ett år sedan, men vi gav inte upp, vi överlevde och vi kom ut på andra sidan med så mycket mer erfarenhet och kunskap, men med mindre energi så det är där vi lägger fokuset nu. Att samla energi för att inte behöva falla så hårt igen. Det känns viktigt att fokus får ligga just där, både för mig och Storebror men även för övriga familjemedlemmar.
Att leva nära inpå NPF-diagnoser är ibland tufft för alla inblandade.

Såå.. Sedan sist har jag tagit upp filten i mormorsrutor igen. Har över 400 rutor att virka fast och har nu ungefär 140 klara. Filten funkar som ett "mellanprojekt" eller när jag vill titta på tv samtidigt som jag virkar, då är den perfekt eftersom jag inte behöver titta så mycket på den när jag arbetar med den.

Jag har också stickat en Alvagenser som var tänkt till Lillasyster, men när jag kommit till oket insåg jag att jag använt Léttlopi och inte Alafosslopi som det stod i mönstret. Förstår inte hur jag kunde läsa så fel...
Men den blev ju i alla fall då för liten, men som tur är ska den få värma en liten pojke istället för den är ju faktiskt för fin för att läggas i en låda bara.

Jag har också stickat en Ljusets mysterium till mig i Cheeky merino joy. Den är så mjuk och skön mot halsen och står emot kalla vindar och
snö så den har jag använt mycket, även om rött inte riktigt är min färg så gillar jag den skarpt.
Den är också bra när Lillasyster kör skoter för då kan vi dra den över kinderna på henne och hålla henne varm så.

Nu har jag börjat med en Sirikofta till mig själv och har precis avslutat diagram A i mönstret. Har nog aldrig stickat om något så många gånger tidigare men den här har jag nog repat upp säkert 7 gånger. Tillslut fick jag in flytet och nu går det snabbt och känns lätt, men ett tag tänkte jag att jag nog blivit dum i huvudet för jag fattade noll och ingenting av diagrammet.
Jag stickar den på rundstickning och tänkte steeka den när den är färdig. Har aldrig klippt i något sånt stort plagg tidigare så det känns spännande. :)

Förra söndagen fyllde jag år, och som en liten extra överraskningspresent upptäckte vi att de två kaninsystrarna vi köpte i somras nu fått ungar. Så mycket för "systrar" liksom. Det här hade vi inte räknat med riktigt...
Tre små kaninungar hade kommit skuttandes då sambon varit ute med mat till de två stora, och dagen efter räknade vi dem och upptäckte att det blivit hela 9 stycken.
De har nog legat och gömt sig i sovdelen av buren för de var rätt stora, och fullt pälsade när vi upptäckte dem. Idag har de käkat gurka och morot för glatta livet medan mamman tittade på så det är nog dags att dels könsbestämma dem och sedan sära på dem snart så vi inte står här med 380 kaniner inom några månader.
De är så söta och jag (och barnen) vill behålla dem alla, men tyvärr finns inte möjlighet för det så vi försöker nu hitta nya hem åt dem.