Brimar

Jag stickar just nu på en Brimarkofta till min dotter. Det är en kofta som ska steekas, något jag aldrig tidigare gjort men jag tänker att om jag bara följer mönstret så borde nog det gå också.

Första bården är klar nu, och nu är det slätstickning upp tills dess att ärmarna ska stickas. Repade upp första omgången då färgerna smälte in i varandra, men nu känns det bättre och mönstret bli mer synligt.

Det kan nog bli bra det här.

Lördagen

  

En snabbstickad Laxåcardigan

Några dagar innan jul påbörjade jag en Laxåcardigan till min snart treåriga dotter, och igår kväll maskade jag av den och på så vis blev det första projektet 2018 klart.
Jag fäste alla trådar i morse tillsammans med morgonkaffet och nu återstår bara att hitta de perfekta knapparna till dem. Är på jakt efter något i 50-tals stil som jag tror kommer matcha riktigt bra.

Vart kan man hitta lämpliga knappar, typ vintagestil? Har ni några tips så tar jag gärna emot dem.

Den gick väldigt snabbt att sticka, men jag antar att några vakennätter är allt som behövs för att sätta igång kreativiteten ordentligt (eller så är det för att stickning är ett bra sätt att få tiden att gå när jag ändå inte får sova förrän tidigast framemot småtimmarna).

Jag är också sugen på att sticka mer i det här garnet. Har en hel härva av basfärgen kvar, samt nästan två hela nystan av "prickfärgerna".
Har funderat på ett par vantar och kanske en matchande mössa till dottern, då garnet är så mjukt och härligt. Skulle vara perfekt att ha lagom till våren kanske.

                  ..:: Laxå cardigan ::..

Garn: Cheeky merino joy från Organic knitters i färgerna Pastel de Nata, Rose garden och Edelweiss.
Stickor: 3 och 3,5 mm.
Mönster: Laxåcardigan som finns att köpa på Ravelry.

Jag gjorde kroppen och ärmarna lite längre för att öka användningstiden. Den blev lite stor, men fullt användningsbar redan nu.

Allt som allt är jag väldigt nöjd, och mönstret var snabbstickat och roligt. Är väldigt förtjust i färgkombinationen om jag får säga det själv. ;)

Afmæli

Nu har jag avmaskat min Afmæli och jag måste säga att jag är så nöjd med den. Det var en rolig stickning och ett mycket lätt mönster att följa.

Jag gjorde kroppen lite längre än originalmönstret och använde mig av en halv storlek större stickor för att få en lösare passform.

Varm är den också, vilket passar bra nu när snön inte verkar vilja sluta falla.
Det snöade igår, det snöar idag och det ska fortsätta snöa i morgon.

Jag fick även en hel del garn över (förstår inte hur jag räknat för av det svarta garnet blev det massor kvar av) så det ska jag sticka en Brimar till dottern av.

..::Min Afmæli::..

Garn: Léttlopi från Järbo
· Black heather (0005) som grundfärg
· Straw (1418)
· Spring green (1406)
· Mustard (9264)
· Orange (1410)
· Red heather (1409)
· Rust heather (9427)
· Bottle green heather (1405)
· Lapis blue heather (1403)

Stickor: 4 och 5 mm.

Tid: 43 dagar sammanlagt.

Jag hade stor nytta av knitalongen som finns både på Järbos hemsida och på Kammebornias blogg

Det här är det första stora projektet jag gjort åt mig själv, men det var så roligt och jag fick blodad tand så nu är garn till en Siri beställd och får bli ett av projekten under 2018. Spännande! :)

Afmaeli och en snabbt snurrande värld

Just nu stickar jag som bäst på min Afmaeli i Léttlopi garn. Det är första gången jag stickar något så stort åt mig själv så jag ser verkligen fram emot när den är klar och redo att användas.
Tyvärr finns inte orken riktigt så det går långsamt framåt.
Mitt blodsocker har strulat i över en vecka nu och det gör mig så trött och sliten så jag känner att helst av allt skulle jag bara vilja sova.
På fredag ska jag i alla fall få komma till diabetesmottagningen för att byta ut en eller båda mina sorters insulin och efter det borde det gå snabbt tills kurvan är stabil igen.Jag har ju trots allt haft samma insulinsort från 2006 så det kanske är dags att få prova något nytt och modernare.

Så, bloggen har varit vilande i flera år nu och jag har arkiverat de äldsta inläggen på grund av det inte känns relevant längre.
Just nu känner jag ett behov av att blogga igen för världen snurrar på alldeles för fort just för tillfället.

Vi har ett väldigt slitsamt år bakom oss och jag känner att det börjar ta ut sin rätt. Energinivån är låg och det är svårt att finna ny ork.

Min äldste son har två olika NPF-diagnoser (neuropsykiatriska funktionshinder) och det tar upp mycket av min tid att planera vår vardag så att den ska bli så enkel som möjligt för honom, och ibland misslyckas det och då blir resultatet att han tappar energin fort.

Skolan är påfrestande emellanåt och långa perioder har han varit en så kallad "hemmasittare", men med hjälp av en fantastisk mentor och en lika fantastisk assistent i skolan så håller han nu på att arbeta sig tillbaka.
Det är fantastiskt att se att så många människor sluter upp bakom honom då han har det svårt, och jag kunde inte vara mer tacksam för att han hamnat i precis rätt skola.

Men samtidigt så är det just där all min energi också försvinner.
Någon gång i början av vår NPF-resa så läste jag att föräldrar till barn med liknande diagnoser som min son, har samma stressnivå som militärer har då de är i krigssituationer. Jag tänkte då att det inte kunde vara så illa, men jag har insett nu att det är väldigt, väldigt slitsamt och att jag faktiskt är mer eller mindre stressad hela tiden, och det är nog en av faktorerna till att min blodsocker är konstant knasigt numera.

Så jag tänker att 2018 ska få bli det år då jag faktiskt börjar lyssna på vad min kropp faktiskt signalerar och jag tänker ta bättre hand om mig själv, både ut- och insida och det som hjälper bäst mot stress och alla tankar som viner runt i huvudet om nätterna då jag inte kan eller får sova är att just sticka.
Där är en start, och det får helt enkelt ta den tid det tar att få min Afmaeli klar och att det kan vara en påminnelse om att jag måste sluta stressa i allt jag gör.

Det kan bli bra det här!